I Solnedgången

Satte jag mig på bergets kam
Spejade ut över fjärden
Såg, huru solen i väster sam
Långt, långt i väster gick färden

Tiden förgår
Nyss var det vår
Snart ligger höst över världen

Dagar ha kommit och dagar ha gått
En gång väl kommer den sista
Flyktig är lyckan och knappt dess mått
Tung är den ändå att mista

Luftbyggda slott
Skimra ju blott
Skimra och locka och brista

Dårar de tänka och dårar tro
Dårar de mena och hoppas
Hoppas, att frön, som i jorden gro
Växa till skördar och knoppas

Brodden den dör
Frosten förstör
Det som i markerna stoppas