Helgdagskväll i timmerkojan

Bort längtande vekhet ur sotiga bröst
Vik bekymmer ur snöhöljda bo
Vi ha eld vi ha kött vi ha brännvin till tröst
Här är helg djupt i skogarnas ro

Sjung Björnbergs jon ur din fullaste hals
Om kärlek och rosor och vår
Stäm fiolen brogren och spela en vals
För spökblåa månlysta snår

Under stjärnornas glans flyger nattens dis
Som ett sus över barkhöljt tak
Och det tjuter i lammeloms sprickande is
Där det stöper från öppen vak

Det är mil efter mil till lador och hus
Där frosten går tjurig vid grind
Här är lustigt i stockeldens gula ljus
Som darrar i nattens vind

Du är fager brogren i eldglans röd
Där du gnider din svarta fiol
För mat och för brännvin du glömt all nöd
Och din panna är ljus som en sol

Och jon där du sitter vid grytan din
En baron i din mollskinnsskrud
Se fast åren ha garvat ditt sega skinn
I ditt sot är du ung som en gud

Och vargfors fredrik du skrattande man
Som vill alla uslingar väl
Kom sjung om din ungdoms synd om du kan
Och en skål för din gossesjäl

Och när morgonens stjärnor blekna och dö
Och när ångorna stelna till is
Och när dagningen skälver på myr och sjö
Vi sova på doftande ris

Då sova vi alla på granris tungt
Och drömma om bleka mör
Och snarka och vända oss manligt och lugnt
Medan elden falnar och dör